Läs senare

Hallå där, Christina Wahlberg …

… lärare och mindfulnessinstruktör på Musikgrundskolan Synkopen i Helsingborg.

av Marianne Nordenlöw
03 Mar 2017
03 Mar 2017
Studien om mindfulness i skolan görs av Centrum för primärvårdsforskning i Malmö och leds av professor Jan Sundquist. Studien omfattar cirka 1 000 elever från förskoleklass till årskurs nio. En viktig poäng är att kartlägga skolbarns psykiska hälsa.
Foto: Magnus Torle

Er skola ingår i en studie om mindfulness på skoltid. Vad är syftet med den?

– Den går ut på att undersöka om hypotesen stämmer att barn får mindre psykiska besvär om de tränar mindfulness.

Du använder redan mindfulness i skolan. Hur kommer det sig?

– I min grundutbildning har jag ”Drama som pedagogisk metod” som delkurs. Jag är även utbildad mindfulnessinstruktör samt har gått en påbyggnadsutbildning mot mindfulness i skolan. Jag har alltid använt olika avslappningsövningar under mina 20 år som lärare. I den här klassen, som nu går i femman, har jag hållit på med mindfulness i knappt två år.

Varför använder du det?

– Det är mycket för att hjälpa eleverna att komma ned i varv och för att öka deras koncentration, men även som ren avslappning. Jag ser stora fördelar med det. Eleverna har fått en annan ro, arbetsro. Innan vi har diagnoser eller andra prov vill de gärna att vi ska göra en mindfulnessövning. De har fått lät-tare att fokusera och kan numera välja att inte reagera på om någon stör. De barn som har bristande impulskontroll hinner ibland tänka till lite innan de agerar.

Hur går övningarna till?

– För vissa övningar lägger sig eleverna på rygg på golvet. Andra gör vi sittande, i ”sångställning” med raka ryggar – de håller ju på med musik. Barnen får välja om de vill blunda, titta ned i bordet eller upp i taket. Det ska kännas bekvämt och det är frivilligt.

– Det handlar om att släppa oro och tankar och enbart fokusera på sin andning för en stund. Vi har dels lite kortare, dagliga övningar på fem–tio minuter; vi använder både inspelade övningar och sådana jag leder själv. Dels har vi ett längre pass någon gång i veckan. Då kan vi prata om hur kroppen påverkar tankar och känslor, och vice versa.

Vad tycker eleverna?

– De tycker om det – oftast. Ibland är elever inte alls på humör, men då gäller det som vanligt att de inte behöver vara med, men får sitta tysta och inte störa. När vi har missat att öva det några gånger märker man vilket lugn det blir i gruppen när vi sen gör en övning.

Finns det några nackdelar?

– Jag har inte upplevt några sådana själv. Det finns de som tror att mindfulness skulle kunna väcka tankar och känslor som kan vara svåra att härbärgera för en tio–elvaåring, men jag anser att det är helt ofarligt.

Vad anser du om invändningen att oro i skolan handlar om strukturella problem, som för stora barngrupper, och att det inte är upp till individen att lösa dem?

– Oavsett hur stor eller liten barngrupp jag har, så anser jag att mindfulness är ett bra verktyg för barn. Skulle man använda det som universallösning mot stökiga grupper – då tycker jag att man ska välja något annat. Det handlar inte om att eleverna ska bli lugna för att vi har för stora grupper, utan för att vi vill att de ska lyckas bättre i livet.

– Barn är numera överlag så bra på att ”multi-taska”, men de har blivit sämre på att hålla koncentrationen på en sak en längre stund.

Passar det alla elever?

– Jag skulle säga att det passar alla, eftersom man anpassar det efter den grupp och de individer man har. Jag har elever med adhd till exempel – och de älskar det!

ur Lärarförbundets Magasin