Ingår i temat
Föräldrar
Läs senare

Finn formen för utvecklingssamtalet

FöräldrarLärarledda, elevledda eller arenasamtal? Vilken variant av utvecklingssamtal man än väljer, behöver både föräldrar och lärare samtalskompetens och deras olika roller ska vara tydliga. Då kan mötet bli ett viktigt redskap i elevens lärande.

»Är det någon som vet allt om hur man har det hemma, så är det dom på förskolan.« Ur boken »Family living«, utgiven av Bonnier fakta 2011. ©Lotta Sjöberg

Utvecklingssamtalet är det enda möte mellan hem, skola och elev som är stadgat i skollagen. Det gör utvecklingssamtalet till ett prioriterat möte, ett nav som tillitsfullt samarbete mellan skola och hem kretsar kring. Samtalen är tänkta att fylla en viktig funktion i elevens lärande men forskning visar att de inte alltid fungerar tillfredsställande. Informationen går inte alltid fram och mötet mellan elev, lärare och förälder är komplicerat, ja, till och med riskfyllt. Vilka möjligheter har utvecklingssamtalet som framtida samarbetsforum? Jag kommer här att föreslå några möjliga upplägg på utvecklingssamtal för att de ska fylla sin viktiga roll.

Dagens utvecklingssamtal ska fylla tre syften: informera vårdnadshavarna om elevens resultat och fortsatta lärande, utgöra planeringsunderlag för elevens lärande, och utveckla elevens förmåga att själv bedöma sina resultat och fortsatta utveckling.

Samtalet har alltså utvecklats från 1960-talets ”kvartssamtal”, vilka enbart sågs som information till föräldrarna. I dag finns en tydlig formativ avsikt, där utvecklingssamtalet, förutom det informativa syftet, ska klargöra för eleven och övriga parter vilken kunskap och kompetens som eleven har och vilket nästa steg är för att nå målen. En sådan insikt är viktig om eleven ska kunna ta sig an det fortsatta lärandet, visar bland annat John Hatties gedigna forskningsgenomgång.

Ann S Pihlgren

Fil dr och forskningsledare vid Ignite Research Institute, arbetar som forskare, föreläsare, lärarutbildare och skolutvecklare i Sverige och utomlands, med huvudsakligt forskningsintresse i elevers samspel och tänkande och dess didaktiska konsekvenser. Hon är för närvarande aktuell i Skolverkets Läslyftet, med fokus på barns och elevers läsförståelse genom eftertänksam dialog, samt tidigare för utarbetande av nytt läroplansavsnitt om fritidshem. Ann S Pihlgren är aktuell med flera böcker, däribland Föräldrasamverkan — att bygga tillit (Studentlitteratur).

Men trots att samtalen i dag borde fokusera på elevernas lärande visar forskning att samtalen ofta kretsar runt elevernas brister och karaktärsdrag och att skolan använder samtalen till att söka förstärka elevens positiva attityd till skolan. Samtalen tycks också leda till en stark resultatfixering.

Genom skolors digitala dokumentationsverktyg kan föräldrar och elever utan svårighet följa lärarens dokumentation hemifrån. Många föräldrar gör också detta men anser att det är svårt att förstå det som läraren förmedlar i den skriftliga informationen. Mer subtila delar gör också samtalen till en besvärlig balansgång. Flera forskare, däribland Lars Erikson, liksom Gunnel Lindh och Agneta Lindh-Munter, visar att relationen mellan skola och förälder varierar med förälderns sociala position och att föräldrar med utländsk bakgrund ofta får begränsad information om kunskapsmål och arbetssätt. Föräldrar till barn med skolsvårigheter upplever ofta kontakten som negativ.

För de elever som kanske bäst behöver stöd i lärandet fungerar alltså inte kontakten mellan skola och hem tillfredsställande.

Utvecklingssamtalet som dialog är att betrakta som en särskild sorts samtalsgenre med egna förutsättningar, menar forskarna Gunnel Lindh och Agneta Lindh-Munter. Här används föräldern som skolans resurs i bedömningen av barnet. Indirekt betyder det att också förälderns kapacitet bedöms. Men även läraren bedöms av föräldern och riskerar att känna sig kritiserad i sin yrkesutövning. Eleven hamnar dessutom i en märklig sits – både som deltagare i trepartssamtalet och som agenda för själva mötet. Det är, som Johan Hofvendal uttrycker det, ett ”riskabelt samtal” där det offentliga och det privata möts.

I samtalet kommer lärarens roll att vara ”universell”, med en helhetsblick över elevers lärande, medan förälderns roll är ”partikulär”, med ett särskilt fokus på det egna barnet. Förståelsen för lärarens och förälderns olika fokus är viktig om samtalet ska ha en utvecklande funktion. Läraren har huvudansvaret för samtalets agenda och genomförande, något som också innebär etiska överväganden: Vilka av elevens hemförhållanden och personliga aspekter är relevanta att diskutera och vilka bör undvikas av integritetsskäl? Läraren behöver en betydande samtalskompetens och en medvetenhet om samtalets funktion och deltagarnas roller.

Ur boken »Föräldrarnas tvärtemot.« utgiven av Norstedts förlag 2010. ©Lotta Sjöberg

Trots att utvecklingssamtalens syfte skiftat under de mer än 50 år som föräldrasamtal har förekommit tycks alltså det praktiska genomförandet ofta fastna i vinklad och svårförståelig information. Den egna genre som utvecklingssamtalet utgör ställer höga krav på läraren, i synnerhet om det ska fungera som formativt verktyg i elevens lärande.

Det är dags att diskutera formerna för utvecklingssamtalens genomförande. Hur bör man lägga upp utvecklingssamtalet för att det ska bli ett tillitsfullt trepartssamtal som stödjer elevens lärande? Jag föreslår utifrån min och andras forskning några områden som skolan behöver diskutera och utveckla. Om utvecklingssamtalet ska ha en formativ funktion måste eleven få möjlighet att förbereda sig och förstå sin nuvarande kunskap och kompetens och vad som är nästa steg. Det innebär att alla utvecklingssamtal bör omfatta en förberedelseperiod under lektionstid, där eleven gör egenbedömningar och får återkoppling av undervisande lärare. Då kan eleven ta ansvar för sitt fortsatta lärande och kanske också hålla i delar av utvecklingssamtalet. Efter samtalet behöver lärare och elev samverka för att de uppsatta målen ska kunna realiseras.

Även föräldrarna behöver få möjlighet att förstå samtalens lärande funktion och det som förväntas av dem i samtalen. I ett utvecklande samtal deltar de som samtalspartner, som en viktig part i interaktionen om elevens lärande. Det innebär bland annat att ställa utvecklande frågor, att lyssna aktivt och att delta med sin kunskap om det egna barnet. Många föräldrar har, i Sverige eller i tidigare hemländer, deltagit i möten mellan hem och skola, där syftet enbart varit att läraren informerar föräldrarna. Felaktiga förväntningar på samtalets innehåll kan leda till osäkerhet eller missnöje. Att använda föräldramöten för att informera om utvecklingssamtalets processer och diskutera förväntningar och roller innebär ett utbildande uppdrag för lärare och skolledning gentemot föräldrarna – välinformerade föräldrar kommer att kunna bidra till att stärka elevernas lärande.

Man kan urskilja två tydliga delar i utvecklingssamtalet: Första delen består av information om nuläge och kommande utvecklingssteg och den andra delen utgörs av den formativa dialogen och beslut om målsättningar inför kommande termin. I denna senare del ska samtliga parter delta, det vill säga elev, lärare och förälder. Den första delen av samtalet, informationsdelen, kan däremot genomföras på olika sätt. Här kan skolan reflektera över vilken arbetsform som bäst gagnar elevernas lärande och samverkan med hemmet. Tre olika varianter är tänkbara.

Den vanligaste förekommande formen för utvecklingssamtalen är den lärarledda, där elevens klasslärare eller mentor håller i mötet. Läraren informerar vårdnadshavaren om nuläget och de förslag till målsättningar som lärare och elev gemensamt arbetat fram. Därefter beslutas målen. Fördelen är att läraren styr innehållet i samtalet, men Johan Hofvendal visade i sin doktorsavhandling att de lärarledda samtalen tenderar att bli en diskussion mellan de vuxna. Eleven förstår inte alltid informationen och deltar inte heller aktivt. Det krävs således lyhördhet av läraren så att eleven också kommer till tals. Annars riskerar utvecklingssamtalet att endast tjäna ett informerande syfte som inte möter kraven på att vara planeringsunderlag eller ett viktigt redskap i elevens lärande.

En annan modell som flera skolor har infört, är elevledda utvecklingssamtal, där eleven informerar vårdnadshavaren. Läraren deltar därefter i den andra delens dialog och beslut. Min egen forskning, liksom Michael Tholanders och Frida Norrbys, visar att de elevledda utvecklingssamtalen i de flesta fall lyckas med att hjälpa eleverna att utveckla en medvetenhet om sitt lärande och sin kunskapsutveckling. Föräldrarna är mer nöjda med informationen och samarbetet med skolan men de behöver få tid att sätta sig in i sin roll, eftersom den innebär något mer än att endast vara mottagare av information. Föräldrarna behöver stöd i hur man förstår lärarens information inför samtalet, hur de ska förbereda sig, vilka typer av frågor som hjälper det egna barnet att förstå sin utveckling, och vad de olika delarna i samtalet är tänkta att leda till i elevens lärande. Deras roll är att lyssna på och stödja eleven i den första informativa delen, medan läraren stödjer den andra delen där målen beslutas.

I elevledda samtal ligger tyngdpunkten på att eleverna får möjlighet att förstå sitt lärande så väl att de kan presentera nuläge och utvecklingsmål för föräldrarna. Elevernas lärande och samtalens funktion som planeringsunderlag ligger alltså i fokus och föräldrarnas möjlighet till information behöver garanteras genom tydlig, tolkningsbar och tillgänglig information innan samtalen.

Ytterligare en variant är arenasamtal, där alla elevens lärare finns på plats under informationsdelen, något som framför allt vissa högstadier och gymnasier använder. Traditionellt har den här typen av samtal inneburit att föräldern och eleven går mellan de olika lärarna och att ämnesläraren informerar om sitt ämne. Susan Black visar dock i artikeln Rethinking Parent Conferences att elevens och vårdnadshavarens delaktighet inte blir särskilt stor i den typen av samtal och att det ofta blir långa väntetider. Arenasamtalen kan dock utgöra ett möjligt sätt att organisera lärande utvecklingssamtal om de inleds med en elevledd information, där varje elev informerar föräldern om nuläge och förslag på målsättningar. Därefter finns varje ämneslärare på plats för frågor så att eleven och föräldern kan gå runt till de lärare där de önskar ytterligare information eller svar på frågor. Arenasamtalens informationsdel måste, för att bli ett lärande samtal, avslutas med att klasslärare eller mentor deltar i beslutsdialogen med elev och förälder. Arenasamtalet bör alltså, för att fylla en lärande funktion, omfatta tre moment: Elevledd information, rundvandring bland ämneslärare och till sist beslutsdialog med mentor, förälder och elev.

Målfokuserad och formativ dialog bidrar till elevers lärande och utvecklingssamtalet fyller med stor sannolikhet en fortsatt viktig roll i undervisningen. Det är dock inte självklart att läraren på egen hand bemästrar den samtalsgenre som utvecklingssamtalet innebär. Att förbereda och leda samtalen är en förmåga som behöver utvecklas tillsammans med kollegor. Olika sätt att genomföra samtalen kommer också att leda till olika effekter. Det är därför av vikt att utvecklingssamtalet ses som ett prioriterat diskussions- och utvärderingsområde och som en del av skolans systematiska kvalitetsarbete.

Litteratur

Black, S (2005): Rethinking Parent Conferences. American School Board Journal, October 2005.

Erikson, L (2014): Lärares förtroendeskapande föräldrakontakter ­— en kvalitativ studie i tre skolor. Vi lämnar till skolan det käraste vi har … Om samarbete med föräldrar — en relation som utmanar. Myndigheten för skolutveckling, Fritzes.

Hattie, J (2009): Visible Learning. Routledge.

Hofvendahl, J (2006): Riskabla samtal — en analys av potentiella faror i skolans kvarts- och utvecklingssamtal. Doktorsavhandling. Linköpings universitet.

Lindh, G & Lindh-Munter, A (2005): »Antingen får man skäll eller beröm«. En studie av utvecklingssamtal i elevers perspektiv. Studies in Educational Philosophy, E-tidskrift 2005:1.

Pihlgren, A S (2013): Elevledda utvecklingssamtal. Effekter efter fem och tio år. Skriftserien praxisnära forskning nr. 1. Ignite Research Institute.

Pihlgren, A S (2017): Samverka i utvecklingssamtalet. Föräldrasamverkan — att bygga tillit. Studentlitteratur.

Svensk författningssamling (2010): Skollagen 2010:800. Utbildningsdepartementet.

Skolverket (2009): IUP-processen — Arbetet med den individuella utvecklingsplanen med skriftliga omdömen, Fritzes.

Tholander, M & Norrby, F (2008): Elevledda utvecklingssamtal i praktiken. LOCUS, 08(3—4).

Alla artiklar i temat Föräldrar (9)

ur Lärarförbundets Magasin