Ingår i temat
Bildens roll
Läs senare

En sekt vill styra tankar och känslor

När en rörelse avskärmar sig mot omvärlden och en enväldig ledare börjar kräva ovillkorlig lydnad är den på väg att bli en sekt. Verkligt farligt blir det när den tar kontroll över medlemmarnas tankar och förbjuder kritik, säger Karl-Erik Nylund som är präst i Svenska kyrkan och väl insatt i sekternas värld.

Förbön för sjuka eller ensamma är ett vanligt inslag när han leder gudstjänsten i Maria Magdalena kyrka. Han har varit med om att en person blivit botad från en svår sjukdom efter förbön av en läkare. Men om bönen inte hjälper?

– Jag ifrågasätter aldrig den jag ber förbön för. Jag säger inte att inget hände därför att personens tro är för svag.

Påståendet att Gud dömer dem som har en svag tro är däremot vanligt i de rörelser som kallas sekter. Sektens ledare bestämmer vad som är sanning och skaffar sig makt över medlemmarna. Det som ledaren bedömer som avvikelse från den rätta läran kan medföra Guds straff.

Karl-Erik Nylund arbetar på Södermalm i Stockholm. Som kyrkoherde i en storstadsförsamling blir han ofta kontaktad av personer som vill ha hjälp att komma ur en sekt, eller av oroliga anhöriga som mist kontakten med de sina efter att dessa gått med i en rörelse.

Han konstaterar att det finns en mängd rörelser med religiösa förtecken där människor far illa. Undan för undan har han skaffat sig kunskap om sekter. Han har läst deras egna skrifter och det som skrivits om dem, men framför allt har samtal med medlemmar gett honom insyn. Han försöker också prata med representanter för sekter, men de vill sällan diskutera sin verksamhet.

Karl-Erik Nylund har samlat sitt vetande i boken Att leka med elden – i sekternas värld. Många av det femtiotal rörelser han tar upp finns i Sverige i dag. Han sätter upp fyra kriterier för att avgöra om en sekt är skadlig: aggression, aversion, alienation och absolut sanning. Om tre av dessa fyra A uppfylls har man att göra med en rörelse som bestraffar oliktänkande medlemmar, förföljer avhoppare och kritiker, sluter sig mot omvärlden och där ledaren ensam avgör vad som är rätt.

Naiv gemenskap i församlingen i Knutby
Under det senaste året har han satt sig in i bakgrunden till händelserna i Filadelfiaförsamlingen i Knutby där ett mord och ett mordförsök inträffade i januari.

Två personer befanns skyldiga i Uppsala tingsrätt. Domarna överklagades till Svea hovrätt. När detta skrivs är rättegången avslutad, men dom har ännu inte fallit.

Karl-Erik Nylund anser att händelserna hänger samman med att församlingen hade fått karaktären av en sekt. När brotten begicks var den en del av Pingströrelsen som är en frikyrka och inte en sekt, men den levde sitt eget slutna liv. Som han ser det har en eller flera av ledarna har kunnat manipulera vissa av Knutbyförsamlingens medlemmar för sina egna syften. Det har fått katastrofala konsekvenser.

Församlingen i Knutby ligger i ett litet samhälle. Medlemmarna umgicks nära och tillitsfullt, man kramades gärna. Karl-Erik Nylund beskriver dem som lite naiva i sitt sätt att vara tillsammans med mycket kroppskontakt. Gränsen mellan kramar och sexuell kontakt kan lätt överskridas, särskilt som sekter kan ha ett laddat förhållande till sexualitet. Först är man överdrivet återhållsam för att sedan släppa alla hämningar.

Den nye pastorn, i dag dömd av Uppsala tingsrätt till fängelse för anstiftan till mordförsök och anstiftan till mord, kom till församlingen. Han hade stark utstrålning och utnyttjade den intima atmosfären för att inleda sexuella relationer med flera av församlingens kvinnor. Det kunde han rättfärdiga med att han själv ansåg sig utsänd av Gud. En sådan person tänker: ”Om jag gör det så är det rätt”, säger Karl-Erik Nylund. Beteendet är typiskt för en sektledare. Med psykiatrisk vokabulär kan han eller hon beskrivas som en narcissistisk personlighet, som ser andra som förlängningar av det egna jaget.

Pastorns makt över kvinnor har också sin förklaring i församlingens patriarkaliska struktur som underordnar kvinnor.

  – I vissa sekters ögon är det både egalt och legalt att man utnyttjar kvinnor även om de själva hellre talar om att män och kvinnor har kompletterande roller.

Filadelfiaförsamlingen i Knutby spårade ur trots – eller tack vare – den varma gemenskapen. Men att bilda en grupp med andra som delar ens värderingar är inte farligt i sig. Inte ens ordet sekt är nödvändigtvis negativt. Att känna sig betydelsefull, få en uppgift och andras uppmärksamhet är gott för människor. Att vara samhällskritisk och stå upp för sina ideal är sunt. Utomstående kan tycka en rörelse verkar underlig och dess medlemmar fanatiska, men den behöver inte vara skadlig.

Manipulativa sekter är de farligaste
Det är när en rörelse avskärmar sig mot omvärlden och en enväldig ledare börjar kräva lydnad av medlemmarna, som man ska dra öronen åt sig. Verkligt farligt blir det om sekten tar kontroll över medlemmarnas tankar, förbjuder kritik och hindrar dem från att ha kontakt med världen utanför. Manipulationen av känslor, tankar och beteende kan leda till att personen förlorar fotfästet i tillvaron, att personligheten förändras och att hon eller han blir psykiskt sjuk.

De manipulativa sekterna är de farligaste. Till dem räknar han sekter med olika religiös ideologi som Jehovas vittnen, Hare Krishna, Familjen (före detta Guds barn) men också filosofisk-psykologiska rörelser som Scientologirörelsen, Linbufonden och Landmark Education. Dessa ger kurser i personlighetsutveckling och kommunikationsträning som via kollektiva suggestiva övningar påstås leda till framgång och lycka. Ytterligare en grupp är de hedonistiskt-kommersiella sekterna, däribland Amway och Nature’s own som lockar med lättförtjänt materiell rikedom genom nätverksförsäljning. De fungerar som pyramidspel och säljaren lovas bli rik genom provision från de nya säljare hon eller han i sin tur värvar.

Organisationer, däribland FRI, Föreningen rädda individen, som arbetar för att hjälpa människor som råkat illa ut i sekter betonar att vem som helst kan hamna i någon typ av sekt. Men ensamma personer, liksom unga som ofta är öppna för nya idéer, och människor i alla åldrar som är lite osäkra på vad de vill med sitt liv, löper störst risk. Scientologirörelsen och Hare Krishna är intresserade av att värva unga människor. Hare Krishna besöker skolor. Karl-Erik Nylund tycker att man som lärare kan ge dem tillfälle att berätta om sin verksamhet, men att man måste vara mycket noga med att eleverna förhåller sig kritiskt.

Inträdet i en sekt inleds ofta genom att en representant för rörelsen tar kontakt med en person och bjuder in till en träff där man blir mottagen av intresserade och vänliga människor. Så långt är allt väl.Men i många fall är vänskapen början på en i förväg planerad process där målet är att värva en ny medlem som helt går upp i sektens liv. Det handlar krasst om att rörelsen ska fortleva och genom att växa få in pengar och arbetskraft.

  – Kontakten med sektens representanter går gradvis från förtroende till beroende, och det är just meningen. Den manipulative sektledaren vill åt dina tankar och känslor. Till slut kan du inte tänka en egen tanke utan bara hans eller hennes.

Avhoppare behöver skräddarsydd hjälp
Före detta sektmedlemmar vittnar om hur de brutits ner genom suggestion, hårt arbete och intensiv övertalning, ofta genom förvirrande motstridiga budskap, om att anamma sektens ideologi. ”Om du inte fattat något så har du fattat något”, sa ledaren för en av Landmark Educations kurser, medan deltagarna drevs att genomföra meditativa övningar utan avbrott. Ett moment gick ut på att blunda och föreställa sig att man var livrädd för allt, berättar en ung kvinna i tidskriften Skolhälsovård (nr 4/03-04). Kursen sades syfta till att deltagaren skulle kunna förändra sitt liv. Löftet infriades för hennes del, fast knappast som det var tänkt. Hon drabbades av en akut psykos.

Som många andra som möter en sekt insåg hon att något var fel, men vågade knappt ta sig från kurslokalen. Vissa sekter förföljer avhoppare, dessutom känner medlemmen skuld och rädsla för straff. Hon eller han har ju fått lära sig att det är brister i den egna tron eller förmågan som orsakar att man mår dåligt, inte den manipulation och terror man utsätts för.

Avhoppare behöver skräddarsydd hjälp, säger Karl-Erik Nylund. Många går igenom en både religiös och psykologisk kris, och behöver träffa både präst och läkare. I den psykiatriska vården är man ofta främmande för hur svårt det är för en troende att bära känslan av att ha brustit i tron. ”Älskar Gud mig ännu” och ”vad säger bibeln om det som hänt” är brännande frågor som en präst kan hjälpa till att svara på.

Fem gånger brukar Karl-Erik Nylund ta emot dem som söker hans hjälp i själavårdande samtal. Vid de mötena måste han avgöra om personen dessutom behöver psykiatrisk vård. Han anser att vården och kyrkan ska samarbeta för att ingen ska bli utan nödvändig hjälp. Efter händelserna i Knutby stod det klart att det behövs personer som förstår den religiösa aspektens betydelse för det inträffade.

En kyrka ska vara öppen
Karl-Erik Nylund får inte enbart beröm för sitt engagemang. Det finns de inom hans kyrka som tycker att han brister i respekt mot andras tro när han kritiserar religiösa rörelser. Han är medveten om att det krävs en balansgång och betonar att han inte vill misstänkliggöra dem som vill starta egna samfund. Tvärtom, den grundlagsskyddade religionsfrihet vi har i Sverige är viktig. Men om en rörelse avviker för mycket från vedertagen kristendom är den inte riktigt sund. En kyrka ska vara demokratisk och öppen, annars bör man se upp.

Att sekter uppstår har flera förklaringar, bland annat kan oro i samhället bidra. När det gäller religiösa sekters uppkomst ska man fråga sig vilket ansvar kyrkan har.

  – Det är just när kyrkan inte tar sig an de medlemmar som är missnöjda som man riskerar att grupper bryter sig ur och i förlängningen bildar sekter. Så blev det med motståndarna mot kvinnliga präster. De bildade Fria synoden, som nu ingår i Missionsprovinsen. Den har börjat viga egna präster och biskopar. Därmed är rörelsen på väg att bli en sekt.

Det finns också exempel rörelser som startats inom kyrkan och blivit kvar där. Oasrörelsen är en karismatisk falang inom Svenska kyrkan.

Svenska kyrkan kritiseras av frikyrkor och väckelserörelser för att den inte ger rum för den upplevelsemässiga sidan av religionen. För mycket tonvikt läggs på den intellektuella aspekten, menar man. Om människor inte tycker de kan få känslomässigt uttryck för sin tro inom kyrkan, kanske de lämnar den för att söka sig ett sammanhang där de får den gemenskap de saknar. Det kan vara ett embryo till en sekt.

  – Kyrkans famn kunde vara lite större.

Fakta

FRI, Föreningen Rädda Individen, i Stockholm (home.swipnet.se/FRI), och ROS, Rådgivning Om Sekter, i Göteborg (ros.org@telia.com) är två ideella föreningar som ger stödsamtal och driver självhjälpsgrupper. De arbetar också förebyggande genom att hålla föredrag i skolor och för konfirmander.

Ytterligare en förening, Sesam (sektavhoppare@sverige.nu) ingår i FRI:s verksamhet. Tillsammans med Skolverket har FRI tagit fram ett studiepaket för skolelever. Det består av en video, studiehandledning och fem häften som beskriver ”Mind control” och tar upp ett antal av de aktiva sekterna i Sverige.

Alla artiklar i temat Bildens roll (7)

ur Lärarförbundets Magasin