Läs senare

En bok om tävlingsideologi att älska eller hata

06 Mar 2017

Klara, färdiga, gå!

— En bok om konkurrism

Eva-Lotta Hultén

Karneval förlag

Oklanderligt klädda i svarta kostymer, vita skjortor och nyputsade skor står de bakom startlinjen. Fyra ungdomar – varannan flicka, varannan pojke. De inväntar spänt startskottet för att få kasta sig upp ur startpositionen och ge allt för att vinna sitt livs lopp. Bakom dem är himlen ljus och klar. Framför dem störtar löparbanorna ner i ett mörkgrått bråddjup. Bokomslaget illustrerar att tävlingen inte har några vinnare. Att tävla är att dö. Omslaget fångar också andemeningen i Eva-Lotta Hulténs bok Klara, färdiga gå! En bok om konkurrism.

Tävlandet genomsyrar i dag mer eller mindre hela samhället. Företag har bonussystem som uppmanar till inbördes tävlan. Tv-landskapet präglas av dokusåpor och matlagningstävlingar där deltagare slås ut. Elevers betyg används som reklam för att vinna nya kunder till skolföretagen. Tävlingsideologin är inte bara utbredd, den är skadlig och leder till att människor mår sämre, menar författaren. Rivalitet göder egoism i stället för samarbete och empati. Ingenting tyder heller på att konkurrismen leder till en högre effektivitet. Kort sagt får vi ett sämre samhälle när vi tävlar och mäter oss mot varandra.

Hultén vill demolera uppfattningen att konkurrens är bra. Den röda tråden i boken är tydlig på den punkten. Referenser som stöder tesen finns angivna och stilistiskt finns inget att anmärka på. Ändå är boken inte övertygande. Det är oresonligheten och bristen på nyanser som skaver.

Halva boken används till att härleda olika samhällsproblems ursprung till idrotten. ”Våld, hat, smärta är helt enkelt bitar av vad idrott är”, menar Hultén. Flera sporter svartmålas i boken men fotboll får störst utrymme när tävlandets skadeverkningar ska blottläggas. Tragiska exempel lyfts fram som naturliga konsekvenser av fotboll. Så här kan det låta: ”Som sextonåring spelade Martin Bengtsson i Allsvenskan och som sjuttonåring blev han ungdomsproffs i Italien. Som artonåring försökte han ta sitt liv.” Vidare görs gällande att gängkriminalitet kan förklaras av att medlemmarna spelat fotboll ihop. Att ungdomarna växt upp i samma utanförskapsområden och gått på samma skolor tycks inte ha någon större betydelse för att gängen bildas. Som kritisk läsare har man svårt att följa logiken i argumentationen.

Det finns delar av boken som är mer tänkvärda. Till exempel de som diskuterar hur välfärdstjänster skiljer sig från andra tjänster. Att utbildningsföretagens vinstjakt gör att resurskrävande elever ratas och att kundtänk resulterar i betygsinflation. Stöd tas i forskning och statistik som visar att kvaliteten sänkts inom områden som utbildning och vård sedan New Public Management-tänkandet erövrade Sverige. Det är kontroversiella frågor som diskuteras men här upplever jag att Hultén lyckas ro sina påståenden i land. Tesen att idrottens tävlingshets är boven bakom problemen driver dock allt längre ut till havs.

Vad är det då som skaver i Hulténs försök att koppla ihop diverse samhällsproblem med idrottsrörelsens tävlingsfokus? Jo, många av de problem som beskrivs i boken, till exempel marknadiseringen av välfärdstjänster, existerar inte i alla länder men det gör tävlingar. I andra fall görs avarter representativa, som när huliganism påstås vara en logisk följd av sportens ideologi. Visst finns problem kopplat till sport men slutsatsen att själva tävlandet är samhällets grundproblem, känns ytterst långsökt. Hätska angrepp likt ”Idrott är inte lek, det är business, våld, förakt och masspsykos” förefaller personligt snarare än sakligt motiverade.

Klara, färdiga, gå! är välskriven, tydlig och onyanserad. En del kommer att gilla den, andra kommer att sky den. Men ingen kommer att glömma den.

ur Lärarförbundets Magasin