Läs senare

Elisabeth Einarsson: »Det glittrar i barnens ögon«

av Marianne Nordenlöw
03 Mar 2017
03 Mar 2017
Doktorander i lärande Sedan hösten 2015 träffar 90 doktorander från Lunds universitet elever och förskolebarn runt om i Skåne. Syftet är bland annat att öka intresset för högre utbildning. Läs mer på www.engelholm.se/dil.
Foto: Aline Lessner

När Elisabeth Einarsson gick i tvåan fick klassen en lärarvikarie som livfullt berättade om dinosaurierna och deras värld. Det var just helheten, inte enbart reptilerna utan också hur deras miljö såg ut, som fångade den åttaåriga Elisabeth.

– Det gick jag i gång på direkt. Det var då jag bestämde mig för att bli paleontolog.

I dag är hon mycket riktigt doktorand i paleontologi. Den starka upplevelsen i tvåan har även bidragit till att hon i sin tur vill inspirera barn att möta ny kunskap och visa att det finns möjligheter att bli det man drömmer om. Därför medverkar hon i projektet Doktorander i lärande, DiL, ett samarbete mellan Lunds universitet och flera kommuner i Skåne.

– Projektet är initierat av läraren Frank Fredriksson i Ängelholm. Han kom på idén att doktorander ska ut i skolor och berätta om sin forskning. Syftet är dels att föra ut forskning till elever, dels att ge doktorander möjlighet att träna på populärvetenskaplig framställning.

Elisabeth Einarsson har hittills främst träffat yngre barn, i förskola och grundskolans årskurs 1–3, och tycker att hon själv utvecklas mycket av det.

– För att förklara vad man håller på med för någon som är tre–fyra år måste man kunna sitt ämne på en väldigt djup nivå.

Hon berättar för barnen om Skåne på dinosauriernas tid.

– Jag forskar om marina reptiler och dinosaurier som levde just här för 80 miljoner år sedan. Det är något som de flesta, både barn och pedagoger, blir väldigt förvånade över.

Sedan Elisabeth Einarsson berättat om och visat fossil på skolor har flera börjat känna igen dem.

– På en del skolor och förskolor jag har varit på, i Kristianstadsområdet till exempel, har de till och med hittat fossil i sandlådan, som hajtänder och bläckfisk!

Hon blir oftast mött av väldigt förväntansfulla, nyfikna barn.

– Det glittrar nästan lite i ögonen på dem. Yngre barn är ofta inne i ”dinosaurieåldern”. Många är väldigt duktiga och kan hur många, långa krångliga namn på dinosaurier som helst. Det har jag många gånger blivit mycket imponerad av.

En annan aspekt av att komma ut på skolor är att vara kvinnlig förebild, visa vad en forskare gör och hur en sådan kan se ut.

– På en skola började de med att be om ursäkt, jag visste först inte för vad men de förklarade att de hade skrivit att ”dinosaurietanten kommer”. De tänkte nog att ”hon heter Elisabeth och sysslar med utdöda växter och djur, så hon måste vara vääldigt gammal”.

ur Lärarförbundets Magasin