Ingår i temat
Den bildade kroppen
Läs senare

Det rör sig om inlärning

Lär sig eleverna bättre om de får mer fysisk aktivitet i skolan? Denna till synes enkla fråga har lett in på en väg kantad av motstridiga svar. Följ med på en färd i Norden och ta del av argumenten för och emot från forskare och praktiker.

07 Maj 2007

Jakten på svaret på frågan om rörelsens betydelse för inlärningen börjar med Myndigheten för skolutveckling. I en rapport från 2005 kan man läsa att det ”verkar som om en satsning på daglig fysisk aktivitet i skolan ger en bättre miljö för lärande vilket resulterar i en förbättrad kunskapsutveckling hos elever”. Det är ett konstaterande sombygger på intervjuer med elever, lärare, skolledare och föräldrar. Samtidigt efterlyser myndigheten mer forskning i frågan.

Är det någonstans man har forskat omfysisk aktivitet i skolan, så är det i Bunkefloprojektet som startade 1999 i år 1–2. Verksamheten är i dag en permanent del av skolverksamheten och de första projektbarnen går nu i nian. En resa dit borde visa om det finns något samband mellan rörelse och inlärning.

En tur till Skåne
Bussen från Malmö centralstation stannar nära Ängslättskolan och Sundsbroskolan i Bunkeflostrand. Här har barnen fysisk aktivitet på schemat varje dag året runt. Benmassa, blodtryck, munhälsa, kondition och hjärta kollas regelbundet. En tur i gymnastiksalar och idrottshall visar barn och ungdomar som spelar fotboll och innebandy, gymnastiserar, tränar hopp och volter. När det ringer till rast blir det full aktivitet ute på skolgårdarna.

Utanför idrottshallen väntar Ingegerd Ericsson. Hon är filosofie doktor i pedagogik och universitetslektor i idrottsvetenskap vid Lärarutbildningen, Malmö högskola. Hennes studier av elevernas motoriska utveckling, koncentrationsförmåga och skolprestationer under Bunkefloprojektets första tre år resulterade i en doktorsavhandling 2003. Vi sätter oss i personalrummet och försöker reda ut begreppen.

– Det är inte så enkelt att man kan säga att man får bättre studieresultat med fysisk aktivitet, säger hon. Däremot finns ett samband mellan motorik och koncentrationsförmåga, mellan motorik och resultat i svenska och matematik.

Under projekttiden gjorde hon tillsammans med skolans lärare och skolsköterska motorikobservationer av alla som började i första klass, med årlig uppföljning. Kunde barnen hoppa, springa, kasta och studsa en boll? Hur var det med balans och koordination? De barn som hade problem erbjöds en timmes extra motorikträning i veckan.

Att barns koncentrationsförmåga förbättrades med ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan kunde bara delvis bekräftas av hennes studie. Ett år efter projektstarten gjorde visserligen lärarna bedömningen att de elever som hade fått mer träning hade fått signifikant bättre koncentrationsförmåga än kontrollgruppen. Skillnaderna kvarstod inte året efter. Men sambandet mellan motorik och koncentration finns och är statistiskt säkerställt, menar hon.

– Den grupp som hade bäst motorik hade bäst koncentrationsförmåga. Den grupp somhade sämst motorik hade sämst koncentrationsförmåga, säger hon.

Ingegerd Ericssons studie visade att de barn som fick en lektion fysisk aktivitet varje skoldag och medveten motorisk träning i skolan blev bättre när det gällde läs- och skrivförmåga, taluppfattning, tankefärdigheter och rumsuppfattning. De fick bättre resultat på de nationella proven i svenska och matematik.

– Sambandet ser ut så här: Den grupp som har bäst motorik har bäst resultat på nationella proven. Den grupp som har sämst motorik har de sämsta resultaten, säger hon. Det intressanta här är att när vi har gjort en insats, så ser vi att de får signifikant bättre resultat än barnen i kontrollgruppen.

Däremot är det svårt att veta om det finns något samband mellan fysisk aktivitet i allmänhet och inlärning. Resultaten i Bunkefloprojektet tyder på att det kan vara motoriken som är nyckeln.

I Norge och Danmark finns två liknande projekt som delvis har kommit fram till andra resultat. En resa till Åbo ger en ny infallsvinkel.

Norskt samtal i Åbo
Han ställer ifrån sig kaffekoppen på papperskorgens lock för att få händerna fria, tar fram en bok och bläddrar fram en sida som han vill visa. Vi befinner oss på samma konferens i Åbo och har stämt träff under en paus.

Per Egil Mjaavatn är forskningsledare på NTNU, Norges teknisk-naturvetenskapliga universitet i Trondheim. Han var projektledare för BBO-projektet Barn, bevegelse og oppvekst som åren 2000–2004 undersökte hur utökade idrottstimmar i skolan påverkade barns fysik, hälsa, inlärning och sociala utveckling.

– Det är totalt fel att tro att det finns en direkt länk mellan motorik och inlärning, säger han och visar en bild med rutor och pilar. Den koppling som finns mellan motorik och inlärning är att de barn somhar bra motorik är duktiga på att leka. Då blir de populära bland kamraterna och när de är populära i kamratkretsen blir de mer motiverade att gå i skolan.

Den som trivs i skolan gör ett bättre resultat.

– Det är inte så att om du bara tränar motoriken så blir du bättre i skolan, säger han.

Men Ingegerd Ericsson konstaterar ju det sambandet i Bunkefloprojektet.

– Det tror jag inte på! Det är för att hon har plockat ut en speciell grupp av barn, säger han. Jag tror att alla barn somfår speciell uppmärksamhet kan prestera bättre.

Det finns väldigt lite empiriska belägg för att man ska säga att det finns en direkt koppling, en kausalitet, mellan motorik och inlärning, menar han.

– Av någon anledning är det bara Ericsson som har funnit det och jag tror faktiskt att hon har fått en felaktig effekt.

Men fysisk aktivitet ska det finnas mycket av i skolan. Det ökar barnens koncentrationsförmåga.

– Om du är fysiskt aktiv så är det möjligt att du kan lära dig mer genom att du har mer lugn i kroppen. Det tror jag absolut. Men det gäller då inte bara att träna motorik, det gäller att vara ute och röra på sig generellt.

Han återkommer till BBO-projektet där man inte fann något samband mellan fysisk aktivitet och inlärning. Barnen i skolan med utökat antal idrottstimmar blev inte ett dugg bättre än barnen i kontrollskolan.

– Vi ser ingenting, säger han. Det gör de inte heller i Ballerup.

Danska Ballerup
Inte långt från Bunkeflostrand, på andra sidan Sundet, pågick åren 2000 –2003 ett projekt i Ballerups kommun utanför Köpenhamn. Här fördubblade man antalet idrottslektioner och studerade vilka effekter det gav. Till skillnad från Bunkeflooch BBO-projekten skedde inte aktiviteterna varje dag, utan två gånger i veckan.

Ett mejl från Vivian Grønfeldt, som bland annat undersökte barns motorik och läsförmåga i projektet, bekräftar att resultaten skilde sig från Bunkefloprojektets:

”På dette område er vi ikke helt enige med Ingegerd”, skriver hon men konstaterar också att de både undersökningarna inte riktigt har samma fokus.

Resultatet av projektet visade att det efter tre år inte var några större skillnader mellan eleverna i Ballerup och i kontrollkommunen. Det ökade antalet idrottstimmar hade inte påverkat barnens inlärning. Undersökningen visade ett svagt samband mellan motorik och läsning. Däremot märktes en signifikant förbättring av barnens samarbetsförmåga i Ballerup.

Den största skillnaden och förändringen i de två kommunerna var att föräldrarna började bekymra sig mer för sina barns motorik, kondition och fysiska form. Den förändringen skedde huvudsakligen i Ballerup.

Den finske hjärnforskaren
Pedagogikforskarna verkar inte vara överens. Vad säger en hjärnforskare om kopplingen mellan rörelse och inlärning? Hur tänker Matti Bergström, som redan 1990 skrev i boken Hjärnans resurser – en bok om idéernas uppkomst: ”Det finns också undersökningar somvisar att en ökning av gymnastik och sport i skolan för med sig bättre resultat i matematik. Att den andliga prestationsförmågan ökas med ökande muskelmotion kan lätt förstås då muskelreceptorerna för signaler till hjärnstammen som höjer medvetandet.”

Skickar ett mejl och får ett vänligt svar: ”Då man vet att fysisk aktivitet vid yngre ålder ger hälsa och välbefinnande, arbetar även hjärnan som helhet bättre. Å andra sidan stimulerar fysisk aktivitet hjärnans bas-delar (den primitiva stammen), vilket gör – om aktiviteten i fråga sker av eget intresse och med glädje – att hjärnans barkdelar väcks och tar lättare emot information från omgivningen. Vi kan här tala om ’entusiasmen’, som gör det lättare att lära sig nya saker.”

Han fortsätter: ”Den bästa modellen för en konnektion mellan fysisk aktivitet och inlärning är BARNS lek!”

Åter till verkligheten
Matti Bergström betonar lusten och leken. Detsamma gör rektorerna på de båda skolorna i Bunkeflostrand. Conny Lindvall är rektor på Ängslättskolan, år 1-5 och har varit med sedan projektet startade. Maria Berben- Lidén är sedan drygt ett och ett halvt år rektor på Sundsbroskolan, år 6–9.

Rörelseglädjen är viktig och man försöker hitta en bra blandning av fysiska aktiviteter, från ettan till nian. I de lägre årskurserna fokuserar man på de grovmotoriska grundrörelserna. I de högre åldrarna försöker man hitta ett smörgåsbord med olika aktiviteter som lockar ungdomarna. Det kan vara aerobic, bollsporter, friidrott.

Bunkefloprojektet har nu övergått i en arbetsmodell, Bunkeflomodellen, och ingår i den ordinarie verksamheten. Alla skolans elever har idrott och hälsa varje skoldag. Motorikobservationer genomförs vid skolstarten.

De elever som behöver stöd i sin motoriska utveckling får en extra lektion medveten motorisk träning i veckan. Verksamheten har gett dokumenterat smalare barn med bättre kondition, tätare benmassa, starkare skelett och bättre munhygien. Barnen är gärna ute och är aktiva på rasterna, utöver den schemalagda dagliga motionen. Men märker de vuxna någon skillnad på koncentrationsförmåga?

– Det är svårt att svara på, säger Conny Lindvall. Jag tycker att de verkar pigga, glada och positiva.

Maria Berben-Lidén tycker, utan att hon kan bevisa det, att eleverna på högstadiet är lugnare jämfört med de skolor hon har arbetat på tidigare.

– När jag går i korridorerna ser jag inte de här låtsasbråken som ibland urartar. Ungdomarna får utlopp för sin fysiska frustration på sina idrottslektioner.

Är betygen bättre än på andra skolor i kommunen?

– Det går inte att se, säger Maria Berben-Lidén. Det är för många faktorer som inverkar och som är svåra att bena ut. Men det vi kan säga är att idrottsbetygen ligger väldigt högt – och det vore konstigt annars.

Conny Lindvall betonar satsningen på motoriken i de lägre åldrarna, med specialinsatser för dem som behöver.
Många av barnen som har skriv- och mattesvårigheter har problem med sin motorik och det vill man träna bort.

– Sen kan man inte säga att det är så enkelt som att om man har mycket jympa så blir man bra i matte, men det ligger lite i det, faktiskt, säger han.

En sak är han dock alldeles säker på:

– De äter mer på denna skola än vad de gör på jämförbara skolor i Malmö. De har en glupande aptit. Rör man sig blir man hungrig!

Alla artiklar i temat Den bildade kroppen (8)

ur Lärarförbundets Magasin