Läs senare

Det finns hopp för lumparhistorierna

Salomon Schulman är barnläkare, barnpsykiatriker, författare och skribent. Han har också undervisat i jiddisch och jiddisch-litteratur.
Foto: Ola Torkelsson

Den ryska björnen brummar obarmhärtigt bortom Bottenhavet. Då krävs det gossar blå och töser med klös vilka vaktar över våra tassemarker. Samtliga partier har insett faran. Ännu en gång i historien stampas det fram en svensk här. Och den kommer inte bara att stärka vårt land, utan ge oss bättre lumparhistorier.

Den gamla sortens skrönor vill vi inte ha tillbaka. Tänk så länge vi varit förskonade från dessa maskulina vulgariteter! Det lär vara få under fyrtio som tråkats ut med alla fyllor och finkor som plågat generationer av åldrande svenskar.

Detta ideologiska barbari har i stället glidit över och stärkt den feministiska hegemonin i historieberättandets konst. Svaret på bassarnas lumpplump är bloddrypande nedkomster och en smärtans väg som överträffar alla via dolorosor. Vad har dagens män upplevt jämfört med födsloögonblickens många amazoner? Kanske har de sett hemmalaget förlora en fotbollsmatch eller blivit ratade på ett dansgolv? Förvisso kan sådant vara förödande och i värsta fall fordra långdragna terapier innan vederbörande blir sig själv igen.

Till sist står här en multikulturell armé på marsch.

Det går omkring en förlorad generation av karlslokar ute i samhället som aldrig fått göra lumpen. Därför känns det betryggande att grabbar och gräbbor framöver får sätta sig tillsammans i pansarvagnarna och trycka på knappar för att tränas i livets hårda skola när det lugnare gymnasiet väl är ett avslutat kapital.

Luckorna fylls igen! Beväringarna byter ut sin curlingtillvaro mot manbarhetsriternas välgörande verkningar. Och inne i barackerna föder vi fram ett samhälle som inte kommer att uppvisa segregationens rasism. Här tvingas Sven att dela rum med Ibrahim och Abdullah liksom Emma med Leila. Måhända måste de uthärda bönerop i arla morgonstund – en timme innan reveljen ljuder. Kanske kommer denna kakofoni att stämma till eftertanke på ömse håll. All vår början bliver svår men till slut kommer säkert en sämja att växa fram som varken Miljöpartiet eller Moderaterna förmått förverkliga. I det råa krigslika klimatet tvingas man öppna sina hjärtan och till sist står här en multikulturell armé på marsch.

Betänk dock: Ett nytt släkte kräver modernitet och inte knarrande tältsängar. Vad gäller den lekamliga spisen kan man bara glömma alla gamla markor, marketenterier, med deras svårslukade blodpuddingar. Nu gäller det att bygga upp en svensk tolerans värd namnet, ty utan vidsynthet kan vi lika väl kapitulera.

Det gäller, för att parafrasera Esaias Tegnér, att inom Sveriges gräns erövra landet åter.

Alltså: Ge beväringarna adekvat mat! Åt Sven köttbullar i gräddsås, åt Muhammed hallalkebab, åt Viggo vegg, åt Moses koscherkorv, åt Gunn glutenfritt och åt Lillen laktosfritt.

Vi måste respektera alla minoriteters önskemål, ty annars sitter vi i morgon och spisar piroger i Putins Sibirien.

ur Lärarförbundets Magasin