Läs senare

»Det är aldrig barns ansvar att stoppa övergrepp«

Mia LingåkerEtt av fem barn under arton år utsätts för sexuella övergrepp i Sverige. Vi måste prata om det, insåg förskolläraren Mia Lingåker. För att ge stöd i förskolans förebyggande arbete skrev hon boken Våga se signaler på sexuella övergrepp.

av Mimmi Palm
17 Nov 2017
17 Nov 2017
Mia Lingåker har skrivit boken Våga se signaler på sexuella övergrepp — vägledning och främjande integritetsarbete (Gothia). Foto: Johanna Norin

Vilka signaler hos barn ska man uppmärksamma?

– Främst hur barnet beter sig. Varningssignaler om övergrepp kan vara att ett barn ger uttryck för en vuxen sexualitet, till exempel känner till sexuella företeelser som små barn inte ska kunna veta något om, eller att barnet onanerar tvångsmässigt utan att kunna sluta. Men det finns ingen säker mall, man måste se till barnets hela situation.

Hur kan man arbeta förebyggande?

– På min förskola, Södra gårdens förskola i Örebro, har vi utformat integritetsstärkande riktlinjer utifrån Rädda barnens material Stopp! Min kropp!

– Det handlar om att visa barnet respekt vid blöjbyten, toalettbesök och kroppskontakt, såsom kramar. Och vi gör övningar med barnen, till exempel kroppskartor. Utifrån dem kan vi prata om att vissa kroppsdelar är privata. Om någon vill ta på dem så har barnet rätt att säga: Nej! Stopp!

Men en vuxen förövare kanske struntar i vad barnet säger?

– Ja, och det är viktigt att betona att det aldrig är barnets ansvar att förhindra ett övergrepp, det ligger självklart på den vuxna. Men om vi visar barn att de kan säga nej, så kan det kanske åtminstone underlätta för dem att våga berätta om de har blivit utsatta.

– Dessutom, hur svårt det än är att tänka sig, så kan det finnas barn i en barngrupp som är potentiella, framtida förövare. Genom att vi framhåller att man kan säga nej, så kanske de lär sig respektera andras gränser bättre.

Övergrepp inom förskolan får inte så mycket utrymme i boken. Varför?

– Kapitlet om det koncentrerar sig på hur man ska agera om övergrepp skett på plats i förskolan. För att upptäcka och förebygga övergrepp, i förskolan eller i hemmet, kan man använda det som står i boken i övrigt om att förstå signaler och använda integritetsstärkande riktlinjer.

– I boken finns till exempel riktlinjer för vikarier, att de inte ska arbeta ensamma vid öppning och stängning eller under vilan, och att de ska vara insatta i rutiner kring blöjbyte och liknande, som ska ske på barnens villkor.

Vad gör man om misstanken finns att ett barn är utsatt?

– Man vänder sig till socialtjänsten. Man kan höra av sig dit anonymt och prata om saken. Om en anmälan blir aktuell är det oftast socialtjänsten som går vidare med en eventuell polisanmälan.

ur Lärarförbundets Magasin